Gud förstorade Silas lilla initiativ - två klasskompisar är idag kristna!

Silas, 18 år, från Falkenberg började i 8:an be för två klasskompisar i ungefär ett halvår. Efter ett tag glömde han bort det och tänkte inte så mycket mer på det. Men när Silas börjar gymnasiet två år senare börjar de här två klasskompisarna vid separata tillfällen fråga Silas vad det innebär att vara kristen. De båda blev nyfikna och började ställa flera frågor. När Silas fick så många frågor om kristen tro blev han både väldigt glad och tyckte det var kul att de var intresserade, men tyckte också det kändes lite läskigt.

-Säger jag rätt på den här frågan? Man har ju inte jättemycket tid att tänka efter. Men man måste på något sätt lita på att Gud styr. Man kan också faktiskt bara svara “Jag vet faktiskt inte, men låt mig kolla upp det!”. Det viktigaste är att det är en konversation och att de är intresserade. Lossa pressen!

I början av gymnasiet tyckte Silas det ibland var svårt att berätta om sin tro för de klasskompisar som han inte kände så bra. Han tyckte det var klurigt att berätta vad en kristen skolgrupp innebar. Det är en process, men man lär sig mer och mer hur man kan förklara, berättar han. Efter ett tag bjöd Silas in båda dessa nyfikna klasskompisarna till NG-gruppen och hans ungdomsgrupp. Först trodde han att de bara kom för att det var kul att hänga. Men idag säger de att de är kristna! Gemenskapen drar men sedan kan man hitta sanning i det, säger Silas. Han har blivit lite chockad över att han behövde göra så lite. Han hade bara bett för dem två år tidigare och inte haft en jättenära relation eller berättat om Jesus för dem, men trots det blev han använd av Gud i den situationen.  

En dag när Silas skulle till NG-gruppen var det en annan klasskompis som han inte kände jättebra som frågade var han var på väg. Silas berättade då om NG-gruppen och klasskompisen frågade om han fick hänga på. Sedan dess har han fortsatt hänga på och är den mest regelbundna personen i NG-gruppen. Även denna gång blir Silas förundrad över hur lite han behövde göra. “What, jag gjorde ingenting där, det var helt Jesus!”, var Silas reaktion, berättar han.  

Silas berättar om ett tillfälle när NG-gruppen skulle träffas som vanligt. Det var många sjuka vid just den gången, men där och då insåg han att de som faktiskt kom till träffen var han och de här tre personerna. För två år sedan fanns det inte på kartan.

Något Silas tar med sig efter de här tre olika händelserna är att Gud kan använda oss i vår vardag precis där vi är. Till exempel i det vardagliga kallpratet, liksom bara nämna att man ska till kyrkan på söndag eller ska på ett kristet läger. Det var en tid då han själv hade mycket annat med skola och träning och säger själv att hans största fokus inte var på Gud just då. Men trots det kunde Gud använda honom “Jag kan inte lägga till eller ta bort från min frälsning, Gud kan använda mig fullt ut oavsett var jag är”. 

Om han fick säga något till andra kristna ungdomar i Sverige skulle det vara att be för att sina vänner börjar tro på Jesus.

- Bönen är en gåva vi får från Gud. Det är ju inget vi kan prestera fram. Därefter kan vi bara lita på Gud och att han ser till det bästa.