Inför skolstarten för något år sedan tog Ludvig Strand ett viktigt beslut om sin vardag. Det ledde till året som han beskriver som det bästa i sitt liv.

Brev från Ludvig Strand, Stockholm

Hej!

När jag skulle börja gymnasiet så gjorde jag ett viktigt val. Jag bestämde mig för att jag istället för att vara snabb till att debattera, eller hävda det jag tror, ska jag fokusera på att vara ett ljus där jag är, att älska mina vänner, att bara finnas där som en sann vän och sätta dem före mig själv. Framför allt att leva vad jag lär, vara genuin och äkta, för det är det som folk söker idag.

Jag vet att Gud använder mig och att det som består ofta tar lite tid. Istället för att fokusera på att i stunder övertyga folk så insåg jag att det får ta sin tid. Människor har sina processer. Men när jag går i Guds vägar så kommer folk att se Gud, för Gud är med mig. Det kanske tar två eller tre år. Och även om de inte skulle lära känna Gud så vill jag ändå vara deras vän och sätta dem före mig. Jag vill bara vara genuin och leva i kärlek. Det var mina tankar inför gymnasiet.

En av de som jag blev bättre vän med första året på gymnasiet var en tjej som heter Klara. Rå-ateist och ogillade sånt som hade med Gud att göra, men vi kunde vara vänner ändå. Jag hade också i klassen vänner sedan längre tillbaka från kyrkan. Så det var vi och Klara som umgicks i skolan. I tvåan så började vår relation med Klara bli bättre, vi följde med på fester hon hade ibland. Vi fortsatte att bara vara hennes vän. På vårterminen så började vi som gick i kyrkan från klassen att be mer specifikt för Klara.

Jag, tre andra vänner och Klara hade planerat att åka ut till min kompis sommarställe som låg på en egen liten ö just för att kunna koppla bort från all stress hemma. Så vi åkte ut. Första kvällen så började de som var där att skrämma upp sig när det hade blivit mörkt. Stämningen blev speciell. Då, till min förvåning, så säger Klara "ska vi inte läsa Bibeln?".

Jag älskade idén och vi gick upp på övervåningen där vi sov och jag tog upp min bibel.
Det slutade med att jag och Klara satt och läste Bibeln till 5 på morgonen. Vi pratade om allt det vi läste. Klara frågade massa frågor om allt möjligt, saker hon inte förstod, saker hon tyckte var bra, eller saker hon inte tyckte var bra, så fick jag förklara det vi läste så hon förstod, och så höll vi på hela natten.

Jag förstod ingenting av det som hade hänt, men det var bland det bästa jag vart med om att bara se den hungern växa hos en av mina bästa vänner. Från att det enda jag visste var allt hon hade haft emot Bibeln till att suga in så otroligt mycket och bara hungra efter mer! När vi kom hem så gav jag henne en bibel. Innan jag knappt hunnit reagera så hade hon sträckläst evangelierna. Vi pratar om samma vecka. Jag märkte att det var någonting som började verka hos hennes, att Gud började forma henne.

Klara började byggas i sin personliga tro och relation med Gud, hon började se andra människor i skolan och få hjärta för dem. Vi som tidigare kom från kyrkan hade startat en kristen skolgrupp, men vi hade inte fått igång den förrän Klara bestämt kom och förändrade situationen. Hon kom upp med idén "mys-tisdag". Vi hade riktigt bra träffar, varje tisdag. Ofta så hade de i gruppen bakat själva och tagit med och bjöd på det, och vi bjöd på massa annat gott. Ibland kunde det vara upp emot 20 pers där som bara satt och umgicks och hade trevligt.

Den 21 oktober så fick jag privilegiet att döpa min vän Klara, helt förvandlad människa, som ett halvår innan hade emot allt som hade med kristendom att göra. Hon passade på att ta med sig sina vänner som hon lärt känna under mystisdagarna och vi fick se flera andra personer komma till tro.

Jag kan med all säkerhet säga att det var det bästa året i mitt liv. Gud förvandlade mitt liv under det året. Det beslutet som jag gjorde på sommaren innan sista året förändrade allt. Jag såg mer än vad jag kunnat föreställa mig den sommaren.

Det finns ingen större kraft än när man ger sig helt i Guds händer och låter sig ledas av honom. Allt behöver inte ske direkt, utan det kanske tar några år, men när man ärar Gud där man är så kommer han att välsigna allt runt omkring.

Ludvig Strand
Stockholm

Comment