Novell inskickad av anonym tjej, 15 år.

 

Äntligen var det över. Han hade klarat det! 9 år av slag, sparkar och mobbning var nu över. Det var ju den här dagen han hade längtat efter och drömt om, och nu var den verkligen här. Han tog de sista kliven mot skolans entrédörr. En stor skylt hängde på väggen när han kom in. “Nu är det slut på plugget, det är dags för sommarlov” löd texten. Skylten var dekorerad med OLW:s logga och en massa chipskäkande ungdomar i mjukiskäder. Filip log sitt numera ovanliga leende när han nynnade på den kända reklamlåten. Ja, nu var det dags för sommarlov och, viktigast av allt, det var slut på alla klumpar i magen och blåmärken på armarna.

Filip tog sig upp de tre våningarna i högstadiebyggnaden och flåsade lite när han styrde stegen mot sitt skåp .När han kom fram till den neongula skylten som det stod 386 på stannade han. Han stack ner handen i ryggsäcken och rotade runt till han hittade sin nyckel. Tänk, imorgon skulle den inte längre vara hans. Deras mentor hade sagt att elevernas skåpsnycklar skulle lämnas i vaktmästarens brevlåda senast klockan tre. Tre? Nej, han skulle lämna in den så snart som möjligt. Filip kom att tänka på senaste gången han hade besökt den där hemska kuratorn. Det var den 19 maj, en fredag. Filips kind hade varit röd och svullen och hade haft ett ytligt skärsår. Inte ens den halvblinda kuratorn hade kunnat undgå att märka det när han passerade henne i korridoren. Till slut hade hon, efter mycket kärvande från Filips sida, lyckats få ur honom vad som hade hänt. Det var en riktig klassiker. Två av killarna i 9B hade slagit Filip inne på toaletten och rispat honom med en passare. Sedan hade de kallat honom ett antal fula ord, som Filip inte ville avslöja för den plirande kuratorn. Hon hade gråtit en skvätt medan han berättade och sedan sagt att:
“Det var verkligen bra att du berättade det här för mig, Filip. Det är viktigt att vi vuxna här på skolan får reda på vad som händer även när vi inte ser på”.
Ha, trodde hon att hon kunde lura honom att hon inte hade en aning om vad som hände med honom på rasterna. Nej, det klart, då var hon ju strängt upptagen med att anordna anti-stress kurser i källaren för “ de mer ambitiösa eleverna”, som hon själv så fint uttryckte det. Hon visste precis vilka de var och vad de gjorde mot honom. Det var inte första gången hon hade haft ett sådant här samtal med honom. Hon var helt enkelt för feg för att lämna sin lilla städskrubb till mottagning och göra något åt problemet. Filips tankar återvände sakta till nuet och han stack in nyckeln i låset. Han vred om och hakade ur det slitna lilla hänglåset. Det stod “fetto” med svart bläck på baksidan . Eller egentligen hade det varit framsidan innan, men efter att Filip hade upptäckt klottret hade han vänt på låset och nu var texten vänd in mot skåpet. Han hängde in sin svarta skinnjacka på kroken och slängde snabbt en blick på spegeln som satt på insidan av skåpsdörren, Benan var helt okej, men för säkerhets skull drog han en extra gång med kammen genom håret. Med ena handen sköt han igen skåpet, sakta och försiktigt. Det hade blivit som ett mantra för honom när han var i plugget - “inte synas inte märkas”. Precis innan skåpet stängdes fångade Filips ögon en grön papperslapp som låg på botten av skåpet. Han öppnade det igen och stack nyfiket in handen för att läsa vad som stod skrivet på lappen. Handstilen var kanske inte den vackraste han hade sett, men texten var klar och tydlig. Under några få sekunder fylldes Filips bruna ögon av tårar och hans annars så sammanbitna min slappnade av i ett litet leende.

På lappen stod det:
Vill bara be dig om förlåtelse för att jag inte har stått upp för dig som jag borde ha gjort när jag fick chansen. Jag erkänner att jag är lika skyldig till mobbningen som mobbarna själva. Förlåt mig! 
Vet inte hur du tar detta, men min önskan är att du och jag skulle kunna vara vänner i fortsättningen.
Jag har bett för dig varje dag sedan jag såg att du hade ett blåmärke i pannan och anade vad som pågick. Jag tror att Jesus har en plan för ditt liv och Han har bara goda tankar för din framtid. Jag skulle gärna vilja vara en del av Hans plan. Om du skulle vilja träffas och fika, spela fotboll eller bara prata så får du gärna ringa numret nedan.
Finns här för dig! 
Hälsningar Erik, NG-gruppen

Comment