Blir du som jag, ofta nervös när du ska göra nya saker? Då vet du antagligen vad det är att våga.

När jag var sex år och skulle åka skridskor för första gången, stod jag och grät vid staketet på förskolan för att jag inte vågade! När jag var nio år och skulle sjunga solo i kyrkan för första gången hade jag så många fjärilar i magen att jag inte kunde äta frukost innan. Trots att min vers var den kortaste i världshistorien. När jag var arton år och skulle stå framför min klass och berätta om min tro på Jesus kunde jag ha betalat för att slippa göra det och jag bad Gud att han skulle göra mig sjuk så att jag slapp gå dit. Livet har varit fullt av tillfällen när allt jag har velat göra är att banga. 

"Är det något Gud vill att vi lär oss under vår tid på jorden, är jag övertygad om att detta iallafall är med på topp tre."

Varför börjar den här texten så deppigt kanske du tänker? Det här med att våga är något som känns stort och ibland övermäktigt i stunden - men att våga gör att du växer. Det ger dig en hint om att det som känns omöjligt inte automatiskt är omöjligt. Jag klarade trots allt av att både åka skridskor, sjunga solo och dela min tro. Är det något Gud vill att vi lär oss under vår tid på jorden, är jag övertygad om att detta iallafall är med på topp tre. I Lukas 1:37 läser vi ”Ty för Gud är ingenting omöjligt.” Och det är just det här som är grejen: det handlar inte om oss, utan om Gud. Det är inte vi som ska leva upp till orimliga krav, utan när vi vill banga och ge upp börjar Gud göra sig redo att kliva in med sin övernaturliga förmåga. 

"Gud ger ingen direkt inledning eller påfart utan säger 'Gå nu!'"

I Andra Mosebok lär vi känna Mose. Han har, som vi säger, åkt räkmacka genom livet. I en tid då Israels folk var slavar i Egypten råkade Mose hittas av faraos dotter och fick växa upp med det senaste och allt vad märkeskläder hette. Så en dag när han är ute och vallar fåren möter han Gud. Mose ser en buske som brinner och när han går närmare hör han att Gud talar. Det Han säger har att göra med vad Han önskar göra i och genom Mose. Gud ger ingen direkt inledning eller påfart utan säger ”Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten” (2 Mos 3:10).

"Gud talar till Mose ur en brinnande buske, men det Mose är chockad över är inte det faktum att ett fett mirakel sker framför hans ögon, utan vad Gud säger till honom."

Låt oss stanna här en sekund. Gud talar till Mose ur en brinnande buske, men det Mose är chockad över är inte det faktum att ett fett mirakel sker framför hans ögon, utan vad Gud säger till honom. Kanske säger det något om att det Gud sa var helt otänkbart för Mose och hur gärna Mose ville hoppa över det hela. När Gud gång på gång har förklarat för Mose att han inte kommer bli lämnad och utskämd väljer Mose att påbörja jobbet att gå till farao och be om att hela Israels folk ska bli fria från slaveri. Och detta lilla steg blev början på den del av historien Gud ville skriva genom Mose.

"Nuförtiden brukar inte Gud tala genom brinnande buskar utan genom sin Helige Ande."

Nuförtiden brukar inte Gud tala genom brinnande buskar utan genom sin Helige Ande. “Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er” (Joh 14:26). Det betyder att den Helige Ande hela tiden har möjlighet att tala till dig, leda dig och ge dig det mod du behöver för att våga när du upplever att Gud manar dig. Det är kanske inte lika dramatiskt som en brinnande buske men det är inte mindre viktigt. Ett plötsligt infall att säga nåt schysst till den utfrysta killen i skolan. En maning på insidan om att våga ge din syn på vem Jesus är under religionslektionen. En tanke om att dina klasskompisar verkligen skulle behöva en bibel. Det är din brinnande buske. Det är Gud som kallar på dig. Och det är du som får gensvara.

"Det är kanske inte lika dramatiskt som en brinnande buske men det är inte mindre viktigt."

Ett av de absolut mäktigaste, mest ödesmättade och gåshudsgivande tillfällena i Moses liv var när han stod framför Röda havet. Planen att befria israelerna ur slaveriet har gått bra hittills! Nu har han ett helt folk bakom sig. Framför sig har han ett hav. Jag vet inte hur du känner men jag hade kanske, eventuellt, hypotetiskt, gett upp här. Mose säger ”Herren ska strida för er…” (2 Mos 14:14) men Gud svarar tillbaka ”Varför ropar du till mig? […] Lyft din stav och räck ut över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark” (2 Mos 14:15-16). Gud ger alltså Mose en enkel instruktion: klyv havet! Det finns så mycket jag älskar med vår Gud - att han ger en människa instruktionen att klyva Röda havet är en av dem. Mose gör som han blev tillsagd och Röda-flippin-havet delar sig i två! Hur sjukt?! Hur stort?!

"Kanske är det så att Gud kallar på unga tjejer och killar över hela det här landet, inte genom en brinnande buske men genom ett brinnande hjärta, för att än en gång visa att för Honom är ingenting omöjligt!"

Vet du, jag är övertygad om att Gud säger samma sak till dig idag. Inte att du ska resa till Röda havet och stå i vattenbrynet, nej - du ska ta det du har i din hand, det du kan, dina talanger, den du är och lyfta det högt inför Gud. Du tillhör den enda grupp människor som har direktkontakt med alla de fantastiska unga som Jesus vill lära känna på din skola. Du, precis som Mose, kanske inte själv fattar varför Gud gick till just dig. Och kanske upplever du ibland en maning på insidan som du instinktivt inte vågar. Men kanske är det så att Gud kallar på unga tjejer och killar över hela det här landet, inte genom en brinnande buske men genom ett brinnande hjärta, för att än en gång visa att för Honom är ingenting omöjligt! Spring med din NG-grupp! Be för din skola! Våga tala om Jesus! Klyv haven! Och Gud ska säga till dig som han sa till Mose: ”Jag är med dig!” (2 Mos 3:12).

Emma Jonsson
Ledare
Ny Generation

Comment